Distanstävling mot DBC
Detta inlägget är lite försenat, men jag har inte hunnit skriva det förän nu.
Idag så var det äntligen dags för den stora distanstävlingen! Jag hade blivit uttagen till laget vilket kändes som ett enormt misstag, eftersom att jag är den lataste och segaste personen på Jorvik. Om man säger att det tog ca 20 minuter för mig och Madde att rida från Jorvikstallet till Will's väderkvarn så förstår ni nog.
Men i alla fall, jag var uttagen till laget och gav mig ut för att träna. Träningen gick helt okej, förutom en sak. Jag hade tänkt att ställa upp med Isa - men är vi skulle rida galoppbanan (den ingick i tävlingsrundan) så tappade hon en sko. Typiskt. Min bästa galopp och distans häst hade tappat en sko! Jag fick helt enkelt ringa efter Johanna så att hon kunde hämta oss. Väl hemma i stallet så fick jag helt enkelt byta häst till Flamma och sedan rida så snabbt vi kunde.
Olycklingt nog hann jag inte träna hela banan med Flamma, för mitt i banan visade det sig att det bara var tio minuter till start så jag fick rida till starten (Marleys Bondgård) i full galopp. När vi till slut kom fram till starten så fick jag veta av en vän i Diamnond Bubbles Company, den klubben vi skulle tävla mot, att dom var mycket mer förberedda än vi, och då tappade jag modet lite. Jag var sjukt nervös och ville nästan hoppa av, men jag ville inte överge laget, så jag körde ändå.
DBC-laget låg före i princip hela rundan och jag var inte ens vid näst sista kotollen när deras lag redan gått förbi den sista kontrollen och gått i mål. Konsigt nog så blev jag då väldigt lättad och detvar då jag började känna att den här distanstävlingen var riktigt rolig. Pressen släppte och eftersom at jag visste att vi inte kunde vinna lägre så kändes allt mycket roligare.
När jag kom tillbaka till stallet så tog jag hand exra mycket om Flamma och gav henne en extra portion med hö. Hon såg helnöjd ut och jag tror att vi båda hade jättekul.
Men en sak lärde jag mig idag, Nadia Moonnight ska nog ite tävla i stora distanstävlingar mot kända klubbar igen. En person som känner att allt är roligt först när hon förlorat och pressen har släppt ska nog inte riktigt tävla i sånna tävlingar, dressyr och stilhoppning passar nog mig bättre!
