Svart som natten, kapitel 12
När vi kommit ner för backen så kommer vi ut på en brygga och framför oss så kan man rida åt massa olika håll, rider man till höger ser det ut som att man rider runt fiskebyn, samma sak till vänster fast runt åt andra hållet. Det finns även trappor rakt framför oss som leder uppåt. När jag har funderat en stund så väljer jag att rida åt vänster. Jag smackar på Moondancer och hon börjar skritta. Det är väldigt tyst i Fiskebyn, jag kan bara höra vågskvalpet och dom låga hovstegen mot träet.
Nu kan jag kan se fyra små affärer. Den första affären är bara ett litet bord med ett parasoll över och hon som jobbar där står på en låda. Hon ser inte ut att sälja någon hästutrustning, men jag bestämmer mig för att fråga henne ändå.
- Ursäkta mig, säljer Du möjligen hästutrustning? Frågar jag så artigt jag kan.
- Nej, men jag kan fixa alla olika frisyrer i din hästs man och svans. Men jag fixar fixar tyvärr inte Frieserhästar, svarar hon och tittar överlägset på mig.
Jag vänder Moondancer och travar därifrån utan ett ord. Vilken fräckhet! Att förolämpa Moondancer så, jag förstår inte hur hon kan ha kunder!
Nästa butik är en klädbutik, det hänger en stor skylt med en tröja på ovanför butiken som visar att dom säljer kläder.
- Hejsan, jag letar efter utrustning till min häst, jag ska tävla i Gyllenåsarnas Championat. Vet du möjligtvis något butik i närheten som säljer sadlar och träns? Frågar jag och försöker dölja min ilska över tjejen i butiken brevid.
- Finfin utrustning till din häst kan du hitta i butiken här brevid. Och om du ska vinna Championatet så kommer du nog behöva lite bättre utrustning till dig själv. Just nu har jag den här vackra vita ridrocken på extrapris, bara 7000 Jorvik Shillings, svarar kvinnan i butiken med ett stort leénde.
- Jag har inte tillräkligt med pengar, svarar jag tyst.
- Du får den för 200 Jorvik Shillings, svarar kvinnan tyst. Sedan sänker hon sin röst till en viskning och säger:
- Det kan behövas någon som inte är härifrån som vinner. Hemligheten behöver avslöjas…
- Vad är det för hemlighet som ska avslöjas? Varför ska inte någon härifrån vinna? frågar jag nyfiket.
Kvinnan svarar inte på min fråga, utan ber mig bara att prova den vita ridrocken innan jag köper den. Ridrocken passar perfekt och öppnar ridbyxfickan för att ge henne 200 Jorvik Shillings.
- Här är pengarna och tack så väldigt mycket för din vänlighet, svarar jag och räcker fram pengarna.
- Åh, ingen orsak. Gå och vinn Champinatet nu, säger kvinnan och ler ännu större.
Jag ler tillbaka innan jag skrittar mot nästa affär. Ovanför den hänger en stor skylt med en hästsko på.
Jag tänker precis säga hej när mannen bakom kassan börjar prata.
- Vad får det lov att vara? Jag har 50% rabatt på allt! Säger mannen bakom disken.
- Åh, jag vill bara ha en sadel, ett träns och ett shabrak, svarar jag och berättar att jag ska vara med i Gyllenåsarnas Championat.
- Jag vet inte om vi har några bra sadlar eller träns inne nu, men många fina tävlingsshabrak har vi inne! Vad sägs om ett ljust lila, eller kanske ett mörkt blått? Svarar mannen entusiastiskt.
- Jag vill ha det bästa och billigaste ni har, tack, säger jag till mannen.
Mannen rotar lite i en hylla bakom sig som är full med färgglada shabrak. Efter en stund plockan han fram ett ljust rosa.
- Det här shabraket skyddar din häst från att få skav från sadeln, men är ändå lätt så att det inte stör hästen när den är i sin toppfart. Nu på rean kostar det bara 3500 Jorvik Shillings, säger mannen och sträcker fram shabraket så att jag kan känna på det.
Jag räknar snabbt ut i huvudet att jag kommer att ha 6300 Jorvik Shillings kvar. Det räcker nog till ett träns och en sadel, tänker jag och säger åt mannen att jag tar det. När han har packat ner shabraket i en påse så hör jag att han viskar ”Lycka till” innan jag rider iväg.
Den fjärde och sista affären stannar jag inte vid, han som har affären har på sig fiskekläder och runt om honom ligger lite fiskespön, fiskekläder och massa andra fiskegrejer, så jag antar att det enda han säljer är fiskesaker.
När jag ridit förbi fiskegubben så fortsätter bryggan, men två andra bryggot går ut från den. Det ligger några båtar parkerade vid bryggan. Längre fram syns två till affärer, så jag manar Moondancer i galopp och ska precis styra henne mot den närmaste affären när hon halkar på en blöt fläck och tappar fotfästet.
Moondancer ramlar omkull och jag kastas ut över bryggans kant och ner i vattnet. Jag blir så chockad att jag inte kan göra någonting, inte ens simma. Jag ser bara hur ytan långsamt kommer längre och längre ifrån mig, och att vattnet runt mig bara blir kallare och kallare. Långt ovanför mig hör jag Moondancer gnägga förtvivlat och jag vet att ytan är för långt upp. Jag kommer aldrig upp ända dit. Jag kommer helt enkelt drunkna.
