Svart som natten, kapitel 14
Även det här avsnittet av Svart som natten är lite extra kort, men det står ni väl ut med hoppas jag!
_________________________________________________________________________________________
Jag förstår inte, hur kom vi upp hit?! Det ligger ju på det förbjudna området! Ingen kan ta sig in hit, ingen får det heller! Och hur fick dom upp Moondancer hit? Att kidnappa en liten tolvårig tjej är ju ganska lätt, men en stor Frieserhäst?! Alla frågor snurrar runt i mitt huvud och jag blir nästan yr av det. Plötsligt så hörs det en röst bakom mig. En röst som jag mycet väl känner igen.
- Nu förstår du ingenting va? Säger Emma och ler. Men det är inget glatt leende, ögonen är iskalla.
Jag blir så förvirrad att jag inte ens kan prata. Jag försöker forma ord, men det blir knappt till ett mummel.
- Förstår du ingenting? Nej, det är väl klart att du inte gör. Du är bara en liten dum skitunge! Säger Emma och skrattar.
Det gör mig bara ännu mera förvirrad, men till slut så lyckas jag samla mig så mycket att jag får fram ord.
- Hur kom vi hit? Vaför? Säger jag och darrar lite på rösten. Iskylan i Emmas ögon skrämmer mig och jag känner mig väldigt liten.
Emma börjar skratta ett kallt, ondskefullt skratt som får mina nackhår att resa sig. Jag är riktigt, riktigt livrädd. Men det får jag inte visa.
- Ja, du. Jag kan ta det hela från början. Du lär ju inte kunna berätta det för någon ändå.
Jo, förstår du, det var jag ända från början. Allt detta som har hänt har jag planerat i i minsta detalj.
Du och din farmor var ju nyinflyttade i Firgovebyn. Det var jag som ägde huset och det var jag som la in annonsen i tidningen om att huset var till salu. Jag visste, att det var just den tidningen som din farmor alltid köpte. Jag visste att ni letade efter ett hus, att ni skulle flytta. Det enda din farmor behövde göra var att köpa huset och tvinga med sig dig till Jorvik.
En liten tid innan ni flyttatde in så tog jag hand om den gamla stallskötaren i Firgrovestallet, hon var bara ivägen. Det var ju du som skulle bli stallskötaren så att det viktigaste i min plan kunde sättas i verket.
Allt som hände efteråt, att du och Moondancer rymde tillsammans, att Steve tog emot dig, att den lilla flickan köpte den söta lilla hästen, att Championatet skulle gå av stapeln, att du flydde från Hästsportcentret, ja, helt enkelt allting, säger Emma och ler hånfullt.
- Men hur kan du veta allt? Hur fick du allt att hända? Viskar jag tyst.
- Jag har allting i min makt. Jag vet allting. Jag äger allting. Världen är min! ropar Emma.
- Men vart vill du komma med mig och Moondancer? Och varför ville du få oss att komma till Gyllenåsarnas dal? Varför ville du att det här skulle hända över huvud taget? Säger jag.
- Ja, du. Det vill du allt gärna veta va! Säger Emma och skrattar elakt.
Trots att jag är livrädd så känner jag lite ilska som bubblar upp inom mig och jag har lust att bara slå till henne. Men rädslan håller mig tillbaka.
- Men eftersom att jag ändå måste göa mig av med dig sedan, så du får veta.
Jo, du förstår, det är så att du är det enda hotet mot min makt. Jag tänkte att du, som bara var en liten osmart tolvåring, inte skulle kunna avslöja hemligheten. Du är den enda som har kraften, den kraften som kan utmana mig. Även om du är å dum att du inte kan förstå att du har den, så kan jag se den. Så jag tänkte att du skulle tävla i Championatet och på så sätt så skulle jag bli av med dig. För Championatet kommer du aldrig att klara. Men sedan så berättade ju dom där idiotiska försäljarna om hemligheten och jag började frukta att du skulle lista ut den. Så jag bestämde mig för att göra mig av med dig direkt och inte vänta till Chamionatet. Att Moondancer halkade berodde inte på vatten, utan det var såpa som jag hällt ut på bryggan. Så jag tog dig till fånga för att göra mig av med dig. Jag tror faktiskt att det är dags snart, säger Emma skadeglatt med ett ännu större leende.
Jag får nästan panik, vad menar hon med att göra sig av med mig?! Men innan hon gör det så måste jag få veta vad hemligheten är. Jag visste att det var något lurt med Gyllenåsarnas dal. Hela Jorvik är inblandat!
- Men vad är hemligheten? Säger jag och försöker att inte darra på rösten.
Emma bara skrattar. Ett mörkt, kyligt skratt som låter nästan omänskligt.
- Har du inte listat ut det ännu? Sägger hon hånfullt och skattar.
Hej!
Jag såg att du är medlem på http://stallbjorklovet.forum24.se/ men vi har fått problem med sidan och vet ej hur vi fixar det så nu byter vi forum tilldetta: http://bjorklovet.forum24.se/
Hoppas du fortfarande vill vara medlem!
// Klubbledaren
Heye, gud jag tror du kommer bli en riktigt berömd författare när du blir stor
