Svart som natten, kapitel 5
När jag till sist når stallet ser jag Moondancer som stegrar och Felicity som hänger i ett grimskaft som sitter fast i Moondancers träns. Jag tar mod till mig och går fram till Moondancer.
- Släpp Felicity! Ropar jag.
- Är du galen, den här hästen kommer döda mig!! Felicity låter skräckslagen, fast ändå arg.
- Gör det bara!
Och hon lyssnar faktiskt. I samma sekund som hon släpper rusar Moondancer fram till mig och ställer sig bredvid mig.
- Det där monstret ska slaktas imorgon!! Korv är det enda den duger till!! Nu låter Felicity inte det minsta rädd, bara arg.
Och jag förstå inte hur hon kan säga så om en häst.
- Men…
- INGA ”MEN” NADJA!! HÄSTEN SKA BLI KORV! Nu skriker Felicity så att det borde höras över hela Jorvik.
Då börjar jag gråta. Tårarna rinner ner för mina kinder och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Konstigt nog går Felicity iväg. Jag hör henne muttra att ”småbarn förstår ju ingenting” och så hör jag inte mer.
Men vad ska jag göra? Jag funderar på en massa argument som kan rädda Moondancer, men jag kommer inte på något bra. Jag håller precis på att ge upp när jag får en idé. En lömsk och farlig idé, men det kommer rädda Moondancer.
Vi rymmer.
Försiktigt tar jag av Moondancer tränset, som dessutom är alldeles för litet. Jag hinner inte packa något nu, jag ställer mig på en sten och hoppar upp på Moondancers rygg och manar henne i galopp. Hon faller in i sin mjuka, snabba galopp och det känns knappt som om hovarna nuddar marken. Men vart ska jag? Jag hittar ju inte så bra här. Till sist bestämmer jag mig för att rida åt det hållet där Moondancer satt fast och rida över bron. Jag kan ju rida till det där stället Silvergladebyn, och när ryktet sprids att jag har rymt kan jag rida ännu längre bort.
Vi rider länge, länge. Till sist når vi bron och Moondancers stora hovar klapprar fridfullt mot stenbron. Hade det inte varit för att vi flydde från hennes död skulle detta vara en riktigt härlig ridtur. Men nu är det inte så och tanken på att dom följer efter oss får mig att driva på Moondancer ännu mer. Nu syns byn i fjärran och man kan också se en väderkvarn, öppna fält, några skördetröskor som plöjer åkrar och en gård. Den där gården blir perfekt att stanna på.
När vi nästan är framme kan vi se hästar och ryttare som rider runt i en paddock med vita staket. Dom ser väldigt proffsiga ut. Hoppas dom välkomnar mig där, eller tänk om dom bara skrattar år mig och säger åt mig att sticka tillbaka till stället jag kom ifrån.
