Svart som natten, kapitel 3
- Nadja!!! Vart har du varit så här sent?! Farmor låter så arg att jag blir rädd.
- J - j - jag har träffat en kompis s-som heter Felicit… Felicia menar jag.
- Jaha, okej men det var ju kul! Men nu måste du bums i säng! Farmor låter lite gladare nu.
Hoppas hon inte förstår att jag har ljugit.
- Ja, jag går och lägger mig nu. Vi ses imorgon farmor!
Jag går fram till dörren och öppnar den. Där inne är det fortfarnde ett flyttkaos. Jag suckar och öppnar dörren in till rummet vi hade bestämt var mitt. Sängen hade farmor fått upp i alla fall.
Jag tar av mig och byter om till nattlinne. Sedan lägger jag mig i min säng och drar täcket över mig. Egentligen är det alldeles för tjockt, men jag vill inte klaga.
-Nadja!!! Jag vaknar med ett ryck.
-NADJA! Någon skriker mitt namn utanför fönstret.
Jag kastar av mig täcket och springer fram till fönstret. Där ute står Felicity.
- Kom ut Nadia! Fort! Hästarna har rymt! Felicity låter väldigt orolig och pratar fort.
Jag springer fram till en av lådorna och tar ut en tjocktröja och ett par jeans. Jag drar snabbt på mig allt och springer ut genom dörren, ut i köket och genom ytterdörren.
- Kom fort Nadia! Vi har redan fångat Daydream, men dom andra är fortfarande på rymmen! Kom nu, vi såg dom springa ut ur byn och ner mot sandtaget! Felicity springer medans hon pratar, och jag springer efter.
- Vi delar på oss Felicity! Det går mycket snabbare då! Jag ropar högt åt Felicity för att vara säker på att hon ska höra.
- Men Nadja, du måste hämta en… Resten hör jag inte för jag är för långt borta redan.
Jag är så lycklig att jag tror jag ska spricka! Tills jag inser att hon sitter fast i busken. Tänk om hon är skadad!
Jag springer sista biten fram till Moondancer, men när jag äntligen stannar så måste jag luta mig mot ett träd för att inte falla ihop av trötthet… Men nu måste jag ju rädda Moondancer! Jag kan ju inte stå här och lata mig! Jag går fram till Moondancer.
Men att få loss henne blir inte så lätt som jag tror, hon rör på sig och försöker komma loss, men det gör det bara ännu värre.
- Sååja Moondancer! Var lugn… Såååja… Jag pratar lugnande med henne samtidigt som jag försöker smeka henne på halsen, och hon står faktiskt tillräckligt still för att jag ska få loss henne.
Jag väntar mig att hon ska springa iväg när hon är fri, men det gör hon inte. I stället lägger hon sig ner på knä och tittar på mig med sina mörka ögon. Vad håller hon på med? Så här stod det inte i någon bok att hästar betedde sig!
Men så förstår jag. Hon vill att jag ska sitta upp.
Och det är precis det jag gör. Försiktigt, försiktigt sätter jag mig på hennes rygg och tar tag i hennes tjocka man. Moondancer börjar långsamt gå frammåt, som om hon förstår att jag är en nyburgare. Konstigt nog känns det otroligt bra, Moondancers steg under mig känns mjuka och flytande. Precis som om hon förstår vad jag säger så fattar hon galopp. Känslan går inte att beskriva.
